Då var det min tur att skriva ett blogginlägg. En kort och effektiv presentation av mig: Sara, jobbar som enhetskoordinator i hemtjänsten, blev uppmuntrad av min chef att söka. Händer att jag hatar att jag älskar att sätta mig själv i obekväma och nya situationer. Drivs av samtalet mellan människor och att se mina medmänniskor växa. Är nu drygt halvvägs genom min Morgondagens ledare-resa, den första halvan gick på en blinkning.
Jag är oerhört tacksam att jag fått chansen att göra denna resa. För mig var det inte helt självklart att hoppa på tåget. Två veckor innan vi skulle checka in på Tylebäck gick min bror bort. Han hade varit sjuk länge men helt plötsligt fanns det ett tydligt ”aldrig mer” och ett före och ett efter. Och jag var inte den jag varit tidigare, men vem var jag nu?
Att åka till Tylebäck var nog det bästa jag kunde göra. Jag fick ett andrum, jag var ett blankt blad för alla jag träffade och det var befriande. Att tillbringar två dygn med främmande människor är helt ärligt ingen favoritsysselsättning men från första stund kände jag mig trygg i gruppen. Olikheterna till trots var vi där av samma anledning, att lära oss mer om oss själva. Jag behövde inte känna att jag måste prestera, bara investera i min själv och i min utveckling.
När vi har våra heldagar tillsammans så hamnar man i en liten bubbla, man fylls av energi och inspiration. Utmaningen är att behålla det i det vardagliga arbetet. De gamla hjulspåren är ofta djupa och väl inkörda. Även om jag inte kan ändra på så mycket i verksamheten i det stora så har jag skaffat mig ett par kritiska glasögon. Genom dem ser jag hur min egen chef och andra chefer leder det dagliga arbetet. Kanske har jag blivit en lite mer ifrågasättande medarbetare. Lite mer vetgirig.
Jag har lärt mig att jag som chef inte behöver kunna allt, det finns avdelningar med HR-personal, jurister, ekonomer och en drös andra människor som bara väntar på att få svara på mina frågor. Och man vill ju inte att de ska sitta sysslolösa.
Morgondagens ledare har gett mig en större trygghet i mitt arbete, så även i mitt arbete finns det nu ett före och ett efter. Före Morgondagens ledare och efter Morgondagens ledare.
Jag är tacksam att jag gav mig själv chansen mitt i all sorg. För hur det än är så fortsätter liven vi lever, privatlivet och arbetslivet. Men trots allt ser jag framemot vad livet kommer ge mig, både rosor och tistlar. Och jag ser framemot vad Morgondagens ledare kommer ge mig. För på den resan har vi bara kommit halvvägs.
Tack för ordet! // Sara