Ledarskap har länge känts som något man “blir” när man får en titel. Men efter den här utbildningen har jag börjat tänka annorlunda. För mig handlar ledarskap mindre om att spela en roll och mer om att våga vara sig själv.
Jag tror att många känner en press när de blir chef eller ledare. Man tänker kanske att man måste vara mer bestämd, mer perfekt eller mer “chefig”. Att man behöver ändra sitt sätt att vara för att passa in i bilden av en ledare. Men jag tror egentligen att det är tvärtom.
De ledare jag själv uppskattar mest är de som känns äkta. De som vågar visa både styrkor och svagheter. Som kan säga “jag vet inte” ibland. Som behandlar människor med respekt och inte försöker vara någon annan än den de är.
För mig handlar identitet i ledarskap om att ställa frågan: vem vill jag vara när andra människor ser till mig för vägledning? Inte vilken titel jag har, utan hur jag får människor att känna sig. Jag vill vara en ledare som lyssnar, som är tydlig men också mänsklig. Någon som skapar trygghet utan att behöva spela tuff eller perfekt.
Jag tror också att människor märker ganska snabbt när någon försöker vara en roll istället för sig själv. Det skapar distans. Men när en ledare är genuin blir det lättare att bygga förtroende. Och förtroende är nog en av de viktigaste delarna i allt ledarskap.
För mig blev utbildningen därför inte bara en kurs om ledarskap, utan också en påminnelse om identitet. Att jag inte behöver förändra vem jag är för att kunna leda andra. Däremot behöver jag våga utvecklas, ta ansvar och stå för mina värderingar.
Kanske är det just där det starkaste ledarskapet finns – i att vara trygg nog att vara sig själv.
Farhan Javanmiri
Enhetschef
Laholms kommun