Tänk att du kommer in på ett nöjesfält och ser den där stora och höga berg- och dalbanan med alla dess backar, kurvor och farten vagnarna susar fram i. Första träffen med Morgondagens ledare var som att bestämma sig för att ställa sig i kön till denna åkattraktion.
I mitt yrke som legitimerad fysioterapeut har jag alltid haft ett driv av att se patienter utvecklas, lyckas och nå sina mål. Att få vara en del av deras resa där min roll är att ge dem förutsättningar, struktur och riktning har varit och är väldigt betydelsefullt för mig.
Ur detta driv har det också vuxit fram en nyfikenhet på chef- och ledarrollen. För vad innebär det egentligen att vara ledare och chef, vad händer om jag använder mig av mina tidigare erfarenheter och mitt driv i ett större sammanhang?
Att tacka ja till en plats på Morgondagens ledare såg jag därför som en stor möjlighet, och ett sätt att utforska min nyfikenhet vidare.
Att gå programmet Morgondagens ledare är en otroligt spännande resa. Vid en av våra träffar fick vi välja en bild som symboliserade hur vi kände oss i denna resa. Mitt val föll på en berg- och dalbana.
Inför den första träffen fanns det ett nervöst men härligt pirr i magen, många tankar och funderingar hur denna resa skulle bli. Jag hoppade i Morgondagens ledare- vagnen och vågade ge mig ut i det okända med många förväntningar.
Skulle detta var något för mig? Behöver jag vara på ett visst sätt för att bli ledare och chef? Besitter jag de egenskaperna? Redan efter första träffen insåg jag att det är just detta jag vill göra. För jag såg hur olika personer kan vara i sitt chef- och ledarskap, men jag kände samtidigt en stor ödmjukhet inför uppdraget. Det är faktiskt ett nytt yrke jag ska ta mig an.
Efter första träffen har resan fortsatt med både uppförs- och nedförsbackar häftiga svängar och kanske en och annan loop. Det fortsätter att pirra i magen och känslan av att ha hamnat rätt finns kvar. Efter varje träff vill jag ha mer och lära mig mer- den där ”en gång till” -känslan, precis som efter en tur i berg- och dalbanan.
Men i uppförsbackarna kommer tvivlet:
Varför gör jag det här? Kommer jag att klara detta nya yrke? Passar jag som chef? Vad kommer mina medarbetare tycka om mig som chef och ledare?
Helt naturliga tankar, tänker jag.
I nedförsbackarna kommer den där härliga känslan. Då njuter jag av färden och känner, det här kommer att bli bra. Tänk vilken möjlighet jag har fått, jag kommer få leda medarbetare och ge dem de förutsättningarna de behöver för att kunna utföra sitt arbete på bästa sätt. Genom samarbete kunna hjälpa andra att utvecklas och lyckas med sitt arbete. Jag fortsätter njuta av färden och är stolt över mig själv att jag faktiskt vågade hoppa i vagnen och åka med.
Nu är mer än hälften av utbildningen klar, precis som en tur i berg- och dalbanan går resan alldeles för snabbt. Det känns som det roliga snart tar slut, jag vill inte att det ska göra det.
Utbildningen och resan har gett mig förståelse för vad ett ledar- och chefsuppdrag innebär.
Jag har fått flera insikter. Jag kommer att byta yrke. Hur kommer det att kännas att gå från det trygga in i något nytt som är lite mer otryggt? Bilden av att det krävs speciella egenskaper för att bli chef har suddats ut. I stället har jag fått hjälp med att omfamna mina egenskaper och styrkor och se hur jag kan skapa ett chef- och ledarskap utifrån dem. Under resans gång har jag fått verktyg och som gör att berg- och dalbanan känns mindre skrämmande, mer rolig och utmanande på ett bra sätt.
Jag ska tillåta mig att var ny på jobbet, lära känna mina medarbetare, bli bättre på att kommunicera, våga ta hjälp, men framför allt fortsätta att vara mig själv.
Att dessutom mina nuvarande chefer stöttar, uppmuntrar och utmanar mig gör resan ännu mer behaglig.
Jag ser med spänning fram emot vad framtiden har att bjuda på.
Maria Bondesson,
Leg. Fysioterapeut,
Halmstads kommun