”There´s a sad sort of clanging from the clock in the hall. And the bells in the steeple too. [ ] So long, Farewell, Auf wiedersehen, Good night. I hate to go and leave this pretty sight..
Texten är hämtad från Sound of music, och lite så är känslan när vi har kommit till att avsluta vårt Morgondagens Ledare-år. Man vill gärna vara kvar i ML-bubblan ett tag till. Festen har ju bara börjat, inte kan det väl vara dags att lämna än? Var det inte alldeles nyss vi satt på Wapnö och hade startinternat?
Som så många andra redan i tidigare blogginlägg beskrivit har blandningen av föreläsningar, skuggning och SSL-grupper varit oerhört givande. Föreläsningarna har gett oss kunskap, skuggningen har gett klarhet och SSL-gruppen har gett oss insikt. En bra, för att inte säga oslagbar, kombination. Och lite avundsjuk är jag på kommande Morgondagens Ledare som har allt detta fantastiska framför sig. Lycka till, ta vara på tiden och njut varje sekund blir mitt råd till dem.
Men liksom barnen von Trapp tror jag att Morgondagens Ledare har gjort att de flesta av oss är trygga med att släppa det gamla och att gå vidare till nya utmaningar och att förändringen, trots allt, inte är så svår. Vi har ju fått utomordentliga redskap med oss i vår ledarlåda inför framtida uppdrag.
Så när vi nu åter träffas på Wapnö slott för slutinternat så väljer jag att fokusera på att det snarare är Auf wiedersehen än Farewell som gäller med mina medkombattanter i årets upplaga av Morgondagens Ledare. Nej, nu är det väl dags att springa ut över ängarna med luft under vingarna. För allvarligt talat, hur svårt kan det va?
