Under tiden på Morgondagens Ledare har jag börjat fundera på vad jag vill göra, marken under börjar gunga och det var precis så vi fick det förklarat att det skulle kunna bli.
Vi lär oss om kommunikation, grupprocesser, bemötande, och mycket mer. Vi får till oss vad som kännetecknar ett gott ledarskap detta kopplat till både forskning och teorier. Våra utbildningsdagar är fantastiskt bra med intressanta föreläsare. Det är en lyx i vardagen att få träffa så många trevliga personer med så mycket kunskap. Vi har olika bakgrunder och vi är olika professioner. Det känns som man känt alla i storgruppen under lång tid, och i vår lilla SSL-grupp har vi blivit en trygg grupp.
Vi lyfter varandra, vi vågar ifrågasätta varandra, vi säger vad vi tycker och vi stöttar varandra.
Jag leker med tanken om vi var ett arbetslag. Vi skulle vara det perfekta arbetslaget. Är detta möjligt i ett arbetslag? ja varför inte … jag kan fundera vidare och tänker om storgruppen var ett företag. Jag säger bara WOW! Jag har inte bara glasögonen på mig, jag har förstoringsglas. Granskar omgivningen omkring mig. Gör alla som vi lär oss? Det är viktigt med ett bra bemötande det vet vi alla men hur är bemötandet på våra arbetsplatser?
Varför vågar inte alla? Vågar man inte prova kan vi aldrig veta. Är det bra att vara nöjd med lite om man kan få mycket om man bara provar. Är det tillåtet på arbetsplatser att misslyckas? har vi en riskkultur? Stöttar vi varandra? Inspirerar vi varandra? Frågorna blir många.
Varför är det så farligt att göra fel, det kan ju bli rätt nästa gång man provar bara för att det blev fel första gången. Ett misslyckat projekt kan göra att projekt nummer 2 kommer lyckas just enbart för att det första misslyckade projektet ändå förde projekt nr 2 längre fram.
Varför är det så svårt att säga vad man tycker? Och varför är det enklare att ha jasägare omkring sig. Om ledaren är inspirerande kommer fler inspirera andra, kan ledaren vara inspirerande om ledaren aldrig syns? Vem skall då inspirera? En grupp som bara säger ja kommer troligen inte att utvecklas på samma sätt som om gruppen består av personer med olika åsikter.
För mig blir det många frågor samtidigt som pusselbitarna börjar falla på plats. Man måste göra det man kan med det man har och kartlägga situationen.
Såhär är det nu, vad har vi för resurser? Hur vill vi ha det? Hur tar vi oss dit?
Morgondagens Ledare är så bra utbildning och jag tror att om fler får gå utbildningen har vi nog fler ledare och färre chefer, för det är ju stor skillnad på att vara chef och vara ledare.
Med alla dessa tankar och frågor vill jag önska alla en
GLAD OCH TREVLIG SOMMAR