När jag ansökte till Morgondagens ledare hade jag nästan precis kommit tillbaka från en föräldraledighet. Under åren som hade gått sedan första barnet föddes har jag stött på många idéer, tankar och reflektioner om hur man som förälder ska och inte ska göra för att visa barnen vägen framåt till att bli starka och självsäkra och älska sig själva.
Samtidigt som jag matas med all denna information började jag reflektera över att det finns många likheter mellan att var förälder och att vara ledare i arbetet.
Är småbarnsåren rätt tid att anta nya uppdrag?
Det finns perioder i livet som inte låter sig schemaläggas. Småbarnsåren är en sådan tid. Samtidigt är det ofta just då som yrkeslivet ställer nya frågor: vågar jag ta ett chefsuppdrag nu? Orkar jag? Är det rätt mot familjen – och mot mig själv?
Jag befinner mig i dessa funderingar just nu. Kombinationen av ledarskap och småbarnsliv är inte bara en praktisk ekvation, utan också en mer grundläggande fråga om livsbalans och prioriteringar.
Ambition möter vardag
Ett chefsuppdrag innebär ansvar, tillgänglighet och ibland obekväma beslut. Små barn innebär precis samma sak – men i en annan sfär. När båda världarna krockar kan det uppstå en känsla av otillräcklighet: räcker jag till någonstans?
Samtidigt finns där också en stark drivkraft. Ledarskap handlar i grunden om relationer, lyhördhet och förmågan att prioritera det som är viktigast. Paradoxalt nog är det färdigheter som småbarnslivet tränar oss i varje dag.
Nya perspektiv på ledarskap
Att bli förälder för mig förändrade inte bara livspusslet, utan även synen på ledarskap. Tålamodet prövas, empatin fördjupas, förmågan att läsa av signaler blir skarpare. Alla dessa egenskaper är centrala i ett hållbart och mänskligt ledarskap.
Kanske är det inte trots småbarnsåren som jag kan växa som chef – utan tack vare dem.
Är det rätt tid?
Den kanske viktigaste insikten är att det inte finns ett universellt rätt svar. För vissa är småbarnsåren fel tid för ett chefsuppdrag. För andra är det precis rätt. Frågan är inte om det går – utan hur det går, och med vilka förutsättningar.
Jag lutar mer och mer åt att kombinationen inte handlar om att överleva två krävande roller samtidigt, utan om att låta dem berika varandra. Med rätt stöd, rimliga förväntningar och en dos självmedkänsla kan ledarskap och småbarnsliv samexistera.
Och kanske till och med göra oss till bättre ledare – och mer närvarande föräldrar.
Nu väntat en spännande tid efter att ML tar slut, vad händer härnäst?
Alexandrine Svenmyr
Sjukhuskemist, Region Halland