Jag känner det i hela kroppen. Hur den faktiskt redan är igång, förändringen. Och jag känner att jag har längtat, att jag är redo, nu är det äntligen dags. Nu åker vi, var och en på sin resa, fast ändå tillsammans. Gruppens medlemmar har definitivt olika målsättningar med utbildningen. Vissa befinner sig redan på en position som de känner sig tillfreds med och de strävar kanske främst efter utveckla sitt ledarskap. Andra, mig själv inräknad, arbetar utanför en klassisk chefs- eller ledarroll idag men känner sig sugna på att undersöka möjliga karriärvägar i framtiden. Det som binder oss samman är att vi alla tycks vara redo för att lära oss mer om oss själva, vilka styrkor och svagheter vi har idag och hur vi kan utvecklas. Vilken ynnest det är att omge sig med människor som har driv och entusiasm, som vill lära sig nya saker och som bjuder på både högt och lågt om sig själva! Vi får väl se vart utbildningen, och vi själva, tar oss till slut. Kanske stiger vi alla i slutet av utbildningen mot skyn som Fågel Fenix. Som en ny, förbättrad, fördjupad men helst inte föryngrad (jag trivs otroligt bra här i 30+ landet), kopia av oss själva.
Efter två intensiva dagar vet de i min utbildningsgrupp mer om mig än vad de flesta av mina kollegor gör. Andra eftermiddagen på internatet ganska brutal för mig, det är inte alltid så lätt att vara öppen och ärlig. Men jag har bestämt mig för att ge mig in i det här med ett helt öppet sinne. Jag ska visa vem jag är, jag ska berätta om vad jag känner och vad jag tycker. Jag ska visa mig både svag och stark, men framförallt ska jag vara ärlig mot mig själv, för jag tror att det kommer att vara det bästa för mig under den här resan. Jag vill utvecklas, jag vill framåt och jag tänker ta tillvara på den här chansen! Jag känner stor tacksamhet för att jag får göra det här. Tacksamhet gentemot min omgivning som stöttar mig i att satsa järnet och också tacksamhet gentemot mig själv som tog chansen och lämnade in den där ansökan i vintras. Jag är redo för vad hösten och framtiden har att erbjuda, bring it on!