För 9 månader påbörjade jag en resa när jag satte mig på tåget i något som visade sig vara en berg- och dalbana, Morgondagens ledare. Jag var så redo att ta nästa steg i mitt ledarskap och hade mycket funderingar kring hur jag skulle uppfattas som chef.
När man öppnar dörren och vänder blicken inåt ser man saker som man sällan sätter i fokus. Det är lätt att låta det där som man sällan visar, det man är mer eller mindre medveten om och som är lite jobbiga vara ur skärpa. När man ändå väljer att ta sig en titt medför att man ställs inför att göra något åt sina svagheter eller helt enkelt acceptera och hantera dem som en del av den man är. När jag gläntade på dörren dök berg och dalbanan ner i en dal, vilket för mig fick en påtaglig påverkan på mitt självförtroende och min bild av min förmåga.
Vad är det då som gör att det läskiga i karusellen man satt sig på vänds till en fantastisk upplevelse som leder till personlig utveckling? För mig var det sommarens tid för reflektion och min fantastiska SSL grupp med fyra medpassagerare på denna resa som utmanade, stöttade, peppade men framförallt lyssnade när jag tog bort händerna från ögonen och gläntade på mina rädslor.
Medvetenheten har gjort att jag har hittat några ytterligare nycklar på min resa. Berg och dalbanor är läskiga men det ger en skön känsla efteråt annars hade man inte åkt, igen och igen och igen stämmer in även det. Jag kommer fortsätta låsa upp dörrar och titta inåt för att utvecklas även om det kommer att komma fler dalar, för nu vet jag att det är värt det. Morgondagens ledare är en erfarenhet jag inte skulle vilja vara utan, den har gett mig medpassagerare, mod att möta mina svagheter och ett ökat självförtroende kring mina styrkor och min förmåga. Styrkor som jag kommer använda på min fortsatta resa.