…Att förstå någon på hennes villkor.
Att verkligen förstå en människa och hennes drivkrafter, hennes intentioner och hennes sätt att tänka kräver en stor inblick i hur olika vi tänker. Och det är så spännande! Det är som en dans, där vi ibland dansar solo, ibland i par, men helst gärna i en gemensam koreografi vi skapat tillsammans, där allas olika roller får ta plats, och där vi ser allas olika kompetenser som bidragande till helheten.
Jag har insett att jag kommer behöva dansa solo ibland för att lära mig nya steg, som jag sen kan tillföra gruppen. Jag behöver reflektionstid och lugn för att kunna skapa nytt.
Tre månader in i programmet har också jag landat i vilken typ av chef/ledare jag är just nu, och att jag egentligen bara är jag. Men jag har också landat i att jag aldrig är färdig såklart. Detta blir ju början på en av de där livslånga resorna jag håller på med, där den personliga utvecklingen hela tiden pågår. Och det är helt okej. Jag kan mycket, men inte allt, och det är också helt okej. Det är inte farligt att be om hjälp.
Att vara genuin och den jag är, är det som har tagit mig hit, och det som kommer att ta mig framåt i alla situationer jag befinner mig i. Min kreativa drivkraft smittar av sig och bidrar till en känsla av gemenskap. För det är det allt handlar om för mig. GEMENSKAP. Det ordet sammanfattar känslan jag har när jag tänker på såväl Morgondagens ledare som på min arbetsgrupp och livet i stort.