”Att vara chef är formalia, att leda är det svåra”

Vad innebär det att vara en chef och en ledare, och kan du vara en chef utan att vara en ledare?

Sätt dig i skorna hos en småbarnsförälder. Det är tisdag morgon, det är en höstdag och du har barn som ska till fritids. Ni gör era vanliga morgonrutiner, väckning, lite morgonmys, frukost, tandborstning och påklädning, vem vet, kanske hinner ni med att titta lite på TV innan ni måste åka. Ni sitter där i soffan och glömmer halvt bort tiden, och helt plötsligt är det dags att åka. TV stängs av, du tar en sväng och stänger alla fönster och släcker alla lampor. Du ber barnet gå till hallen och klä på sig så att ni snabbt kan åka i väg.

När du kommer till hallen, och där står hen med skorna på sig, men jackan, du vet, den där jackan som barnet inte förstår varför hen måste ta på sig hänger fortfarande på klädhängaren. ”Jag har inte på mig någon jacka på sommaren, så jag vill inte ha på den!” säger barnet. Klockan börjar ticka och du börjar känna dig stressad, ”kan inte ungen bara lyssna och ta på sig jackan” är kanske något du tänker. Du upprepar samma sak igen, ”ta på dig jackan”, barnet står envist kvar och vägrar.

Till slut så orkar du inte mer, du säger ”OK!”, öppnar dörren så barnet kan gå ut till bilen, du tar jackan under armen och med tunga steg går du ut, låser dörren och tänker ”varför ska det vara så svårt att få ungen att få på sig jackan?”. Du sätter dig i bilen, tar på dig bältet, backar ut och kör i väg.

Nästa dag, är det samma morgonrutin, men när det är dags att åka hemifrån bestämmer du dig för att göra en förändring. I stället för att säga till barnet att ta på sig jackan så förklarar du varför det är viktigt att ta på sig jackan, för om man inte tar på sig jackan när det är kallt så kan man ju bli förkyld, ”och det är väl inget du vill” säger du. Barnet skakar på huvudet och går med på att ta på sig jackan, men hen ber om hjälp, så du hjälper barnet att få genom armarna och knäppa jackan.

Nästa morgon gör du samma sak, men du gör en förändring till. Denna morgon så ber du barnet att efter du har visat hur man tar igenom en arm så vill du att hen testar med den andra armen själv, efter någon minut så har hen löst uppgiften och strålar av glädje och efter några dagar så ber barnet att få testa knäppa jackan själv.

Efter några veckor testar du en sista förändring, du ropar ”nu är det dags att gå!”, och vad gör du? jo du går direkt ut till bilen och väntar. Efter någon minut eller två vandrar barnet ut, hoppar in i bilen, knäpper fast sig, men jackan på och knäppt, och du har inte sagt ett ord om jackan.

Under programmet Morgondagens ledare har vi utforskat chefs- och ledarskapet från olika håll, från rent praktiska ämnen som konflikthantering och ekonomi, till mer mjuka ämne som hur man leder sig själv och andra. Ett ämne som vi tillsammans utforskat är vad det innebär med ett kommunikativt ledarskap, det vill säga vad det innebär att vara en ledare med en kommunikativ förmåga. Vad jag ville göra med detta inlägg var att visa ett exempel på hur en ledare med kommunikativ förmåga hjälpte mig att besvara frågan: Vad innebär det att vara en chef och en ledare, och kan du vara en chef utan att vara en ledare?

Att se till att jackan finns, att den har en plats att hänga på och att berätta att du förväntar dig att jackan ska på, det är att vara chef, och detta kan du vara väldigt bra på. Men att vara en ledare kräver tre saker till, att kunna förmedla en vision – varför det är viktigt att ta på sig jackan, att kunna ge rätt stöd – att visa hur man gör för att ta på sig jackan och uppmana till att succesivt ta på den själv, och till sist att tillämpa tillit – att lita på att barnet tar på sig jackan utan att du säger till.

Simon Örnberg,
Varbergs Fastighets AB