Jag har sett exempel på många dåliga ledare och ibland känns det som att de har varit fler än de som är bra. Men samtidigt tror jag också att tillfällena gör människan. Några människor kanske hade blivit exemplariska ledare om de hade fått blomma senare i livet, medan andra kanske aldrig kommer att fungera som ledare eller chef. Sedan finns de som inte får eller vågar ta chansen som hade varit som gjorda för ledarskapet. Nu gäller det ju inte bara att ha ambitionen, utan att göra något av det också. Jag hoppas innerligt att jag själv förstår om jag inte skulle passa eller inte göra det jobbet som förväntas av mig – som jag själv förväntar av mig.
Jag vill prova på vad ett ledarskap kan göra för mig och vad jag kan göra för medarbetare i min tilltänkta roll. När jag har skuggat chefer slår det mig att det som verkar vara enkelt kanske egentligen är svårt – att ta människor där de är just nu, och får dem att verka mot samma mål utifrån sina egna förutsättningar är inget som man snyter ur näven hur enkelt som helst.
Det är dock så att de som jag har skuggat har fått detta att kännas just enkelt. Min fråga till dem har varit ”vad är det som är viktigt för dig i din roll” och de svar jag har fått: ”möt människor där de befinner sig, försök förstå vad som är deras drivkrafter, och se till så att du trivs med ditt arbete”.
Nu känner jag att jag har en bra grund att stå på, morgondagens ledare har hjälpt mig förstå vad som är viktigt för mig. Jag är övertygad om att om man följer sin inre kompass och är ärlig (både mot sig själv och sina medarbetare) kommer man väldigt långt. Min resa mot förändring har bara startat, och den vill jag fortsätta med: fortsätta utvecklas, fortsätta bli inspirerad, fortsätta bli överraskad över hur lite och hur mycket jag kan/vet. Man blir aldrig fullärd, och det är väl tur, och vem vet – jag kanske så småningom vet att det är en ledare jag vill bli när jag blir stor.