Om höga hästar och så vidare…

När jag var liten gick jag i chefsskola. Ja, alltså, jag gick på ridskola. Ridskolan var i högsta grad fostrande. Jag fick lära mig att ta ansvar för de levande varelser som hästar faktiskt är, visa dem respekt och samtidigt få dem att göra som jag ville. Jag fick också lära mig om de sociala hierarkier som rådde och vem som var chef, ledare och informell ledare. Det vara bara att rätta in sig i ledet.

När jag nu deltar i Morgondagens ledare är det som att jag för andra gången i livet går i chefsskola. Fast Morgondagens ledare är mer som en ”självinsiktsskola” blandat med ”allt-det-här ska-du-som-blivande-chef-ha-koll-på-skola”. Vissa stunder tänker jag att jag bär ledarskapet inom mig och att jag bara kan ”köra på känsla”. I andra stunder känns det som att stå inför en avgrund och framför mig ligger alla de saker som chefer och ledare behöver ha kunskap om; budget, arbetsmiljö, lagstiftningar med mera. Då infinner sig en tvivlande och hisnande känsla. En kollega sa en gång till mig att inget växer i comfort zone. Att i framtiden träda in i ett chefs- och ledarskapsuppdrag är definitivt att lämna min nuvarande trygghetszon men det finns en tjusning i att hela tiden förflytta sina gränser och att utforska sin kapacitet och sina förmågor.

Under våren har jag fått lära känna min ML-grupp och på ett djupare plan min SSL-grupp. Mötet med dessa människor är den mest positiva upplevelsen så här långt i programmet. En variation av individer med olika bakgrund, kompetens och målsättning men som ändå verkar ha en sak gemensamt, nämligen intresset för att arbeta tillsammans med människor och utveckla deras förmågor. Alla vill såklart leda en välfungerande verksamhet men vad vore den utan medarbetarna? Utan trygga, engagerade och delaktiga medarbetare är det svårt att säkra verksamhetens leverans.

I förra veckan avverkade jag två av totalt tre dagars skuggning och dessutom i rad. Vilken grej! Att få möjlighet till insyn i två helt olika verksamheter men med ett ledarskap som i mångt och mycket är likt. Den ena verksamheter är en folkhögskola med kreativitet, mångfald och flexibilitet. Den andra verksamheten är en vårdcentral med tydliga ramar och rutiner där den dagliga kommunikationen mellan medarbetarna är avgörande. Trots olikheter i verksamheterna var likheterna i ledarskapet slående. Jag uppfattade att båda cheferna hade en lugn och uppmuntrande ledarskapsstil baserad på dialog och delaktighet samtidigt som de var väldigt tydliga. Jag har fått med mig oerhört värdefulla insikter kring hur ett, enligt mig, gott ledarskap kan utövas och jag ser verkligen fram emot att tillgodogöra mig ännu mer kunskap under resten av programmet. Behöver jag tillägga att en av ledarna som jag skuggade också håller på med hästar? 😉🐴

Med vänliga hälsningar,

Emilie Rawlings, utvecklingsstrateg, Varbergs kommun