Varselväst eller finkavaj…

Hur du ser ut spelar ingen roll, du kan till och med ha färgglatt läppstift som jag. Men får man vara chef/ledare då? Kan man verkligen det? ”Ni har nu börjat er resa, den inre resan”. Typ de orden sades under startdagarna på utbildningen och så blev det. Utbildningen Morgondagens Ledare är en spännande resa. Vem är jag? Hur är jag som ledare? Hur uppfattar andra mig? Hur vill jag vara som ledare? Jag är tacksam för att jag får lov att göra denna resa och jag har dessutom det bästa resesällskapet och guiderna nära mig i form av bra föreläsare, bra samtalsledare och en underbar SSL-grupp. (SSL = Själv-Styrt-Lärande, basgruppsliknande).

Min resa började trevande. Alla deltagare kändes säkra på resmålet, de var redan chefer eller hade en tjänst på gång och där satt jag och undrade vad ska det bli av mig när jag blir stor. Men för varje föreläsning och SSL-träff så blev jag mer och mer inspirerad och mer och mer motiverad till att pröva mina vingar. Resan handlar mycket om att fundera över sig själv, arbeta med sig själv, lära sig att förstå andra, kommunicera med andra, bemöta andra och samtidigt stå kvar i sig själv.

För det är just det som är det viktiga. Att förbli den jag är. Att vara chef/ledare innebär inte att bli någon annan utan att fortsätta vara sig själv, den jag är, det jag tror på. Och det funkar! Alla människor är unika och alla chefer/ledare är unika. Chefer och ledare ser inte likadana ut, det behövs olika typer av dem. Och detta blev ännu mer tydligt i den delen av utbildningen som heter ”Skuggning av en chef”.

Skuggningen var en sjävförtroendeboost för mig. Jag valde att skugga en chef i en helt annan verksamhet än min egen. Det var underbart att se att man kan vara precis så som jag är och ändå vara framgångsrik ledare och en bra ledare. Jag hade förmånen att följa en chef under tre dagar i alla möjliga olika möten med människor, medarbetare, potentiella köpare, kunder, andra chefer, ja listan kan göras lång över olika möten. Men det som gav mig självförtroende var att den chef jag följde var den samma i alla dessa möten, precis som jag. Ena stunden var det varselväst och skyddshjälm och i nästa finkavajen på. Klädseln spelar aldrig någon roll utan det handlar om den som finns där under. Chefen/ledaren som bryr sig, som lyssnar, som fattar beslut, som ser dig, hälsar på alla hen möter och som alltid är sig själv! Så tack Andreas Granberg för tre fantastiska och lärorika dagar!

Resan går mot sitt slut och mitt mål klarnar allt mer 😉 Jag kan, jag vill och jag duger! Och oavsett om jag har varselväst eller finkavaj så vill jag vara med och leda människor, möta människor, bemöta människor, se och lyssna till människor och ha förståelse för dem, få dem att utvecklas så att vi tillsammans kan skapa ett ännu bättre samhälle där det yttre inte spelar någon roll.