Det händer mycket i mitt liv just nu. Förändringar på jobbet, förändringar på fritiden, förändringar på det privata planet. Det är rörigt, ostrukturellt och svårgripbart. Men också kreativt, energirikt och härligt. Jag gillar när saker förändras och ser med glädje fram emot att utvecklas, även om det kanske inte ens är jag som framkallat den.
Jag vet att alla inte känner på samma sätt. Att man kan känna sig maktlös när ”någon annan” bestämmer att saker och ting på jobbet ska förändras, oavsett om det handlar om en organisationsförändring, byte av uppdrag eller om du måste dela rum med en ny kollega.
Att belysa perspektiv och sätta sig själv i ett teoretiskt sammanhang kan vara ett stöd i en ostrukturerad och till synes osammanhängande tillvaro. Jag tror det är därför Claes Jansens fyrarummare trummat runt i mitt huvud den senaste tiden. I vissa fall springer jag med full fart runt genom rummen flera gånger om dagen, medan jag i andra delar av mitt liv upplever att jag står stilla i förvirringens rum och väntar på att försöka klättra upp mot inspirationens. För tillfället är det lite rörigt och jag vill därför försöka förstå och se ett mönster. Jag försöker lägga pusslet, helt enkelt.
Fyrarummaren är ingen problemlösare. Men den hjälper mig att förstå min tillvaro och med tillförsikt se framtiden. Vi går runt mellan rummen, ibland snabbare, ibland långsammare. Ibland är det förvirrat, ibland roligt och under vissa perioder rent åt helvete. Men livet förändras, både på jobbet och privat. Och även om det kan kännas rörigt, så vet jag att tids nog kommer jag att hamna i den övre delen av fyrkanten. Till slut hamnar jag rätt.
Utveckling är bra! Rörelse är bra! Allt kommer att bli bra!