Man lär sig ingenting genom att alltid veta hur man gör – ett inlägg i optimismens anda

Av Caroline Lilja Engström

Förr kunde jag sitta observerande och titta på min organisation, som om att jag själv stod något utanför på håll, för att se hur människors kapacitet och kompetens inte används på rätt sätt eller till rätt sak. Jag har med egna ögon bevittnat den ineffektivitet och otillfredsställelse detta leder till – sådant som jag av erfarenhet konstaterat finns inom de flesta organisationer. Jag undrar varför ingen gör något åt saken? En tanke som jag faktiskt tror att fler än jag har tänkt vid tillfällen. Det tog mig dock ett tag att komma fram till att ”någon” kanske är jag …

Ett steg på vägen till att kunna påverka förändring i större utsträckning har för mig varit att söka en ledarroll. En ledarroll kan eventuellt ge mig större möjlighet att påverka hur man arbetar för att människors kompetens ska förvaltas och växa. Innan jag kan påverka i någon större utsträckning måste jag dock få en förståelse för vad som krävs. Här har jag ett hål i
min kompetens och i min erfarenhet. Jag har tidigare bara haft mig själv att utgå ifrån tillsammans med hemmasnickrade teorier, utan vidare förankring i forskning. Här kommer Morgondagens Ledare, och mina kurskamraters tankar och erfarenheter, väl till hands för att finputsa mina idéer med fakta och nya infallsvinklar. Jag väljer att se det som att jag lär mig extremt mycket under min medverkan i programmet, istället för motsatsen, att tänka på hur mycket det är jag inte kan än. Attityden ”glaset halvfullt”, ni vet.

Så fråga mig mer än gärna om ett halvår om mina tankar kring att tillvarata människors kompetens på bästa sätt. Då tror jag att mitt svar kommer att vara till intresse.